Immanuel Nobel & Söner: Svenska snillen i tsarernas Ryssland, Stockholm 2020
Namnet Nobel förknippas både i Sverige och utomlands främst med Alfred Nobel. Det är naturligt med tanke på priset han instiftade och som delats ut i över 100 år. Många, men långt ifrån alla, känner till att han också var en framstående vetenskapsman och en skicklig affärsman. Än färre är de som vet att uppfinningen av nitroglycerin som sprängämne, senare utvecklad till dynamit, gjordes i nära samarbete med fadern Immanuel.
Alfred Nobel tillhörde i själva verket en familj bestående av genialiska personer. Fadern var ett universalsnille av en sort som inte längre finns: arkitekt, uppfinnare, ingenjör, konstruktör. Allt detta med bara några års utbildning. Immanuel Nobel byggde den första Skurusundsbron, ritade hus, uppfann undervattensminan, konstruerade ångmaskiner, med mera. I hans spår följde inte bara Alfred utan också hans bröder Ludvig och Robert.
De tre bröderna växte upp i S:t Petersburg, där fadern drev en mekanisk verkstad. Medan Alfred efter 21 år i den ryska huvudstaden flyttade till Västeuropa blev hans bröder kvar. Ludvig utvecklade den mekaniska verkstaden till en av Rysslands framgångsrikaste maskinfabriker, och Robert lade grunden till Branobel, landets största oljebolag. Ludvigs son Emanuel utvecklade sedan det nobelska industriimperiet till ett av landets mäktigaste.
Allt detta försvann i 1917 års revolutionsstorm, som svepte bort all privat affärsverksamhet. Familjen Nobel tvingades lämna Ryssland, där man verkat sedan 1838. I Sovjetunionen försänktes namnet Nobel i total glömska.
Nobelarna var inte bara framgångsrika företagare utan också föregångsmän när det gäller omsorgen om arbetskraften. Redan 1870 infördes ett vinstdelningssystem som gav de anställda 40 procent av vinsten. Bostäder för tjänstemän och arbetare uppfördes vid maskinfabriken i S:t Petersburg och vid oljefälten i Kaukasus, liksom skolor för de anställdas barn. Under första världskriget omvandlades företagens lokaler till Röda korssjukhus. Familjen Nobel var mönsterkapitalister i ett land med ett stort välfärds- och demokratiunderskott.
Alfred Nobel har med instiftandet av sitt pris nått internationell ryktbarhet. Om det inte vore för det hade han inte alls varit lika känd. Eller så hade han varit känd som en person som uppfunnit och gjort sig en förmögenhet på sprängmedel och krigsredskap. Alfreds fars och bröders gärningar var minst lika märkliga. Hur snillrikheten fördelades i företagarfamiljen ”Immanuel Nobel & Söner” är i själva verket en öppen fråga…
”För mer än tjugo år sedan skrev Bengt Jangfeldt en mästerlig exposé, Svenska vägar till S:t Petersburg, där familjen Nobels öden i Ryssland intog en prominent plats. När han nu återvänder till ämnet tar han hjälp av nya arkivfynd och sina djupa kunskaper om rysk historia. Resultatet är en annan sorts bok, tyngre, men en lärorik, mångsidig och myllrande rik släktkrönika – dessutom elegant formgiven av Åsa Kax.” (Nils Johan Tjärnlund, Axess)
”Bengt Jangfeldt har undersökt arkiv i de länder där familjen varit verksam och fått tillgång till unika privata brevsamlingar. Det gör att han kan växla mellan att objektivt redogöra för olika skeenden och sedan flitigt citera familjemedlemmarnas upplevelser av dem. Det är ett arbetskrävande men effektivt och levande sätt att åskådliggöra historia på. … Bengt Jangfeldts bok är en mångdimensionell och högintressant bok om ett stycke företagshistoria som fallit i glömska men förtjänar att uppmärksammas.” (Yukiko Duke, Svenska Dagbladet)
”’Gediget arbete’ är bara förnamnet. … Det här är ett storslaget verk som är helt banbrytande, både för hur man ser på Nobel och för hur man ser på svensk och även internationell industrihistoria. Dessutom är det givetvis även en storslagen släktsaga, full av ovanliga och säregna människoöden.” (JPS Media)